Vad då – UFO – unfinished objects! Nu börjar det bli plenty av det hos mig. Hur gick det till, nu i höst skulle jag ju koncentrera mig om en och en sak om gången, det har jag lovat mig själv! Men inte då, plötsligt så börjar det fylla sig upp. Kanske har jag haft för mycket tid, eller så har jag för lite! det är allt eftersom man ser på det. Jag ska byta jobb och har 45 tim komp.ledigt som jag måste ta ut, och det på tre veckor. Då har jag väl mycket tid ? Men har man gott om tid börjar man på en massa nytt och plötsligt så har man lika väl inte alls tid till något längre.. Konstigt det där. Nu hade jag städat huset och kände mig jättenöjd i måndags. Så var det kompledigt tisdag och varför då inte ta sländan och försöka spinna lite av mina nya fläderbär färgade tops? Blev först tvungen att spinna färdigt det vita som jag redan hade på min favoritslända, 40 gr vit Z-tvinnad ull som resultat. Så gick turen över till topsen, och den hade ju nästan inte tovat sig alls. Inte var färgen stort annorlunda än det första färgbadet som jag betade med ättika heller ( det är den färdigspunna härvan under).
Den här gången var jag smart och vägde topsen först och fick två lika ‘tunga’ bitar. Den första halvan är färdigspunnen och tvinnad runt stolsryggen ( man tar vad man har..) men den andra halvan, den är bara påbörjad.. Men på det fotot klarade jag ju faktiskt att få till den riktiga färgen på bilden. Sån rosalila blir fläderbären. Ska erkänna också att jag är tvungen till att plocka ur lite frö som fastnade i ullen ( jag silade ju inte, som sagt).
Allt väl och bra så långt, för jag kom plötsligt på att jag nu har ganska många hekto med Z-tvinnat garn på lager. Jag har ju spunnit garnet till tvåändstickning som jag så envist har bestämt mig att jag ska lära mig. Alltså, efter en härva med Koll Aid färgat garn, nystade upp två små nystan, hämtade strumpstickor (4,5 mm) och la upp maskorna. Säkert helt fel, men jag fick i varje fall en grå kant nederst. Så satt jag och förbannade denna stickning i flera timmar!! Hur svårt kan det egentligen vara att byta garn vid varje maska och samtidigt hålla garnet mot höger, i höger hand alltså? Hur svårt som helst, blir svaret. Mina instickade fingrar vägrar lyssna på mig. Garnet smyger sig liksom omedvetet över på vänster pekfinger om jag inte är uppmärksam!! 7 varv !! och många tårar och tandagnista. Nu ligger stickningen i en påse under soffabordet, jag får det helt enkelt inte till. Nu har det sig sån att Husfliden här hemma kan ‘kursa’ mig i detta, så frågan är om jag inte måste bita i det sura äpplet och ta kontakt, suck..
Men låt mig tänka, har jag varit sjukskriven i 2 veckor och legat på soffan? Skulle inte jag virka en pläd med hexagoner? Det ville sig inte bättre än att jag gick tom på det svarta garnet och blev tvungen att improvisera. Började virka runt hela pläden i stället. Himmel och hav så långt ett varv blir då! Nu frestar det inte så mycket att bli färdig, och jag börjar redan känna panik över alla trådar som ska fästas.. Alltså, det bara ligger där, och jag som nästan är färdig..
Jag har gjort en trevlig bekantskap i bloggvärlden ( ja många fler än en då..) men just den här bekantskapen ska jag sticka en sjal åt. En Multnomah sjal. Det ser jag fram mot, tycker det är så kul att kunna glädja någon annan. Nu kom garnet i posten så då är det väl bara att vässa stickorna och börja. Men så satt jag och lästa mönstret på både engelska och norska. Kom på att jag nog först borde prövsticka det mönstret som är nederst så jag inte gör fel på sjalen som jag ska ge bort. Tänka, tänka. Så kom jag på att jag ju spunnit entrådig Merinogarn förra vintern och att jag aldrig tyckte om den sjalen jag började på. Alltså tog jag en kväll och repade upp den och började sticka en ny, med inslag av mönstret till Multnomah sjalen. Nu tror jag långsamt jag har mönstret i fingrarna och kan börja på den ‘riktiga’ sjalen. Det får bli i kväll.
Men egentligen borde jag tillbringa min lediga dag idag med städning och ta hand om mina krukväxter, det har det ännu inte blivit. Solen skiner ute idag, så det blev en dag ute istället. Men först var jag på posten och sände äntligen iväg alla dom Hoyasticklingarna jag lovat, till slut nu när det är så kallt! och hämtade böcker som jag beställt, fulla av inspiration.. Nu går jag förresten och väntar spänt på en spinnrock, hur mycket tid har jag sen till övers kan man ju undra.. inte till jullöparna som fortfarande sitter i vävstolen sen förra hösten i varje fall..
Är det inte fint att vi närmar oss mörka november med all den tid som kommer tillbringas i soffakroken :)
Det gäller att sluta medans leken är god, sägs det. Jag fick en leverans från Sverige med Alun. Nu skulle betas garn och färgas av dom sista fläderbären. Bären sattes på spisen och fick koka upp, sen småsjuda. Jag var lat och orkade inte sila, tänkta kanske att om bären låg kvar blev det bättre ‘styrka’ på vattnet, så istället satt jag ner silen. Så kokade jag upp vatten och löste upp Alunet. Nu har jag ju spunnit av Merino dom sista två dagarna så därför färgade jag några tops i stället. Knöt ihop dom också, om det är nödvändigt vet jag inte..
Här på bilden där topsen hänger på tork på badrumsstången ser ju garnet nästan lila ut, det som var vitt i början, och det grå nästan svart. Det är väl kanske inte riktiga färger det heller. Med lite tur får jag en ljus gammelrosa och en mörklila färg när dom torkat. Nu hoppas jag bara att inte ullen tovade sig så pass att jag inte klarar spinna av det. En sak har jag i varje fall lärt mig av dagens expriment – sila alltid färgbadet fritt från växter innan du lägger i ullen, trots min silinsats är det många små mosta bär i ullen! 
