Några handarbeten tar mer tid än andra

Semester, lyssnar på en ljudbok, Jo Nesbø – Politi, och städar. Började med dammtorkning i vardagsrummet, där står ju stereon så det passade bra. En riktig höstrengöring hade jag tänkt och blev tvungen att ta uppe på peisen (öppna spisen) också. Den delen har jag inte tagit på länge för där har jag satt bort bordsväven. Den skulle jo inte stå där länge, bara över jul.. var tanken. Vilken jul? jo, 2010!! Sedan har den stått där och samlat damm (och dårligt samvete…)

Här snackar vi om ett långvarigt projekt. Hur länge? Hm, skammar mig men i 2009 hade jag vävit med oblekt vita inslag.. för då hade jag slut på dom röda jag använde i 2008… och i 2010 tog jag fram den igen, då började jag med bruna inslag.. Det bruna Cottonlinet gjorde jag slut på idag och fick i stället fortsätta med grönt..

Nu vore det väl som t-san om jag inte väver den färdig! Då, när jag satt upp väven kändes inte 10 meter som en evighet, jag har ju vävt löpare tidigare också och så många meter är smart när man först håller på..Gnislet av skaftens spakar fixade jag med lite silikonolja, den samma som till rocken, så nu bankar det bara, det orkar jag höra ihop med ljudboken. För efter 5 år borde jag väl slutföra väven, eller? Det som irriterar mig är väl att jag har haft otroligt god tid på mig att beställa mera rött…

Sjalen blir kanske färdig någon gång den också

Till vänster ligger det som är kvar av garnnystanet som jag stickar av, till höger ligger över 800 m nytt garn och väntar. Dom ser ju inte helt olika ut på bilden tycker jag och dom är faktiskt ganska lika också, tillräckligt lika för att jag ska kunna använda det nya garnet till sjalen om det behövs.

För det första garnet spann jag ju av sju olika grönfärger och det är bara dom första par meter som har den knallgröna färgen. Sen blir det mer och mer mörkare och blågröna färger. Precis som jag har spunnit det nya garnet. Jag tror faktiskt det ska gå.

Sen är ju frågan också hur lång den ska vara… undrar om jag inte snart har kommit halvvägs?

Sista koftan, stickad färdig

Ja, koftan är färdigstickad, trådarna är fästade och alla kanter sytt upp. Men så väntar det sista, tidskrävande innan tvätt. Sammetsbanden..

Eftersom jag stickade med det knallgula päronbladsgarnet så tyckte jag det kunde vara stillingt med blått. Det blev liksom lite Heja Svergie! över det hela. Sammetsband bidrar inte bara med en vacker detalj på insidan utan ger också en stadga till kanterna. Jag tråklar fast banden och sträcker stickningen innan jag syr fast dom. Då blir det fortfarande stretch i koftan men inte hur mycket som helst. Handspunna garner blir gärna ‘tyngre’, hänger ut sig, efter tvätt så en viss kontroll på storleken brukar vara smart. Den som ändå bara hade lite bättre syn, träffa nålögat med synålen är nästan det som tar längst tid nu..

Den här helgen tycker jag Stoff&Stil hade ett alldeles för dårligt lager av sammetsband i butiken, Nästan ingen så breda som jag brukar använda och otroligt lite färger. Hela butiken skrek jul. Så jag fick ta dom färger jag hittade. Men jul, det har jag inte börjat tänka på ännu, borde man det?

Klarar inte sluta

Den gamla svenkstilverkade kardmaskinen, (Cilla tror jag den heter…) jag fick av mamma förra julen har körts hårt sista veckan. Med borsten från Ashford, som passade perfekt till maskin, har jag ju tidigare bara kardat blandningar, den fungerade helt enkelt dårligt på nytvättade fårlockar..

Trodde jag…. för efter en kommentar här så började jag tänka igen på varför? Alltså tog jag fram skruvmejseln och började skruva isär den. Oljade sen alla delar och satte ihop den på nytt. Den fungerar ju hur bra som helst! Nu spottar den ut nykardade flor som ingenting. Floren blir till rullar och jag har fått bort massa rusk och annat medskick som inte försvann i tvätten. Usch, tanken på att jag annars hade fått allt det ner i soffan om jag handkardat törs jag inte tänka helt ut…

Jag har ett berg av nytvättad norsk kvit sau (ett crossbreed får) som ska kardas. När man står och plockar isär lockarna är det ju inte bara allt rusk som försvinner, det är också lätt att se var dom bommat på klippningen så dom små bitarna kan lätt plockas ut innan jag kardar.

Det har blivit många såna här ull rullar (batts?) som ska spinnas till garn bara spinnrocken blir ledig igen (just nu är det ju ull till sjalen som jag spinner..) ca 350 gram ull tror jag det blev.

Nog känns det skönt när något som ser så osmakligt ut som detta kan omvandlas till mjuk härlig ull. Nu ser jag dessutom fram mot en veckas höstsemester. Hur mycket ullarbete hinner man inte då? Jag har ju lika mycket vit ull kvar att tvätta..

Två nya, efterlängtade kamrater

 

Love, love, love.. nu är jag så lycklig. Tidgare i höstas fick jag prova en Golding slända av en i spinngruppen jag är med i. Det blev kärlek vi första ögonkast! Hemma igen sa jag bara till mannen; –“ vill ha!” när jag satt ock kikade runt på nätbutiken. Men USA! Jag är inte den som handlar ofta på nätet men jag börjar ju komma lite mer över skräcken för varje gång. Så nu, efter nästan tre veckors väntan, har dom kommit, tralala!

ART NOUVEAU FILIGREE, den lite större sländan, inte att den är stor men den andra, Antiqued Rosette II, är ännu mindre.

Jag ska skriva mer om dom en annan dag, just nu har jag inte tid. Nu ska jag spinna. Oj,oj, känner hur jag har fjärillar i magen allra redan, detta ska bli riktig, riktigt kul!

Rolags är riktigt kul

Och på kardmaskinen går det så bra att blanda. Lite grå angora med blå och grön merinoull till exempel. Nu måste jag alltså få fart på spinnrocken..