Flera vantar av spælullen

Stickat flera vantar av den växt-/svampfärgade spælullen. Här är det militär grön från körsbärsblad og röd skivling (svamp) som har bidragit med färgerna. Vantarna är alltså rosa och gröna. På insidan av vantarna stickade jag en lite annorlunda mönster än framsidan för variation. Vantarna är tvättade på bilden men ännu inte använda.

Nr 2 är vantar med skaft av samma körsbärsbladsfärgade ull och vantarna med orangeaktig ull färgad av en lav og ljusgrön som kommer från den blå lupinens blommor. Hur färgfast den gröna är i solexponering vet jag inte ännu, vill inte tro den sitter i så länge dessvärre, därav kombinasjonen.

Mönstret til det första paret är den ‘Lilla rutan’ från boken ‘Sticka nordiska mönster’ av Johanna Wallin.Det andra paret är från samma bok, ‘Långdans’ heter det men själva långdansen stickade jag inte, bara grundmönstret.

Förra paret, det första om jag stickade nu i februari, (HÄR), har jag tvättat och använt någon vecka nu, dom blir bara mer och mer fluffiga och mjuka. Lite svårt att se kanske på bilden. Så om första paret blev stickat efter infallsmetoden så är dom två sista planlagda bättre.

Som lila drömmar

Det är inte helt lätt att fota ulltussar och få riktig färg på bilderna, men ja, lystickorna har färgat ullen härligt lila. Jag känner mig hur stolt och lycklig som helst! Tänk att man kan färga ull lila på ett naturligt sätt, utan att behöva använda syrafärgerna.

Ja vet, det blev lite mer än dom 80 gram jag skulle ha, klarade inte motstå frestelsen. Men färgen är god, det kommer bli en bra färg på garnet. Nu kan jag nästan inte vänta tills det är torrt. Tur jag ska på kurs tre dagar och inte är hemma igen innan det torkat.

Och avocadofärgningen blev lyckad den också. Se, nu ser dom gamla färgningarna mer orange ut när den nyfärgade topsen ligger på tvärs över lådan. Jag har lyckats, tålamod, det var det som skulle till, tålamod och efterfylla på med lite mer ammoniak efter som den säkert dunstar bort när värmen står på.

Så får jag vänta och se då hur färgbad två blir av både lystickan och avocado. De har bägge fått sjuda ca 2 timmar i kväll. Nu ligger ullen i det avsvalnande färgbadet och godgör sig hoppas jag. Kanske har det blivit lite färg på torsdag kväll?

Så med så här kontrastfulla färger kommer bägge riktigt bra fram. Nu ser man hur präktigt lila ullen blev också. Jag ska lova jag känner mig nöjd.

Konsten att dräpa ull..

Det är absolut inte svårt. Man lägger bara en vanlig granticka, Phellinus chrysoloma, (kjuke no.) i amoniak vatten (salmiakkk no.) och värmer upp och låter den sen dra genom natten. Så har man ner spelull som får dra tills färgen fastnar på ullen. Ullen känns fyra månader senare som ett klister när man försöker karda den, och ännu mer när man ska spinna..

27 gram/ 35 m ( 130m/hg) kedjetvinnad, kammad spelull alltså färgad med en vanlig granticka

Vällyckat vart det ju inte men efter tvätt ser den i varje fall lite mindre sträv ut. För sträv var det, nästan så det knastrade på sin väg in till spolen.

Resterna som blev kvar när jag kammat ullen kardades … Man blir nog väldigt snål på ullen när man gjort sina första svampfärgningsförsök..

26 gram/ 34 meter (131,5 m/hg), kedjetvinnad, kardad spelull

Faktsikt så gick det ju an att spinna av tussarna som blev kvar efter färgningen, bättre än jag trodde. Men helt klart många nopper i ullen så garnet ser ut som det gör. Lite effekt skadar väl inte. Jag hade ju nästan tänk jag skulle slänga ullen..

Men nog märker jag att ullen är färgad med svamp, fastän jag tvättade ullen med Milo (ulltvättmedel) efter färgning och nu igen härvorna luktar det verkligen fortfarande svamp om det våta garnet..

Kamgarnet till vänter, kardegarnet till höger..

Kom ihåg; tråden är spunnet motsols, tvinnad medsols..

Undrar om dom andra försöken med svamp är lika skadade?

Idag var skogen full av små bruna svampar ..

Nej, inte var den full, men jag hittade någon. Kanelspindlingar, tänk vilka häftiga svampar. Jag hittade nog inte mer än 12-15 små med röda skivor under hatten men nog gav dom färg. Mer än jag trodde!

Till vänster, det första lilla doppet. Jag trodde inte några få svampar kunde ge sååå mycket färg så jag la inte ner många tussar i färgbadet. (Alunbetat, med svamparna kvar i spadet..). Till höger är färgbad nummer två, riktigt mycket färg kvar där också. Nu hade jag i mer ull än i första badet, jag såg ju hur rött det blev.

Så det tredje badet till vänster, fortfarande tillräckligt mycket färg kvar för att färga ullen laxrosa. Otroligt! Idag var jag på svamptur med svampföreningen som min man nu är medlem i. Där fick jag hjälp att känna igen dom, nu kan jag dom tror jag. Eller trodde rättare sagt. För jag hade en liten hög svamp till vid sidan av, inte mer än ca 15 det heller (och vi snackar om pyttesmå svampar!). Nu vet jag att några av dom var gulskivliga spindlingar men resten var tveksamma saker. Jag la oansett ner alla dom i kastrullen med dom rödskiviga, bära eller brista, men färgbad fyra fick i varje fall färg det också, faktiskt otroligt likt bad tre. Nu ligger ett femte bad och godgör sig över natten, hoppas det blir färg av det också. Klockan börjar bli så sent att jag ska halvsova framför TV,n. Då passar det dårlig med sjudande kastruller i garaget…

(fjärde badet, inte helt utan färg )

Det här kan man bli avhängig av känner jag. Nu har jag inte tid till jobbet mer, och inte Italiensemestern heller tror jag, nu vill jag plocka svamp… Fast det går ju inte… I bakre rad är förresten ull från några av tickorna jag plockade förra helgen. Dagens svamptur ser mer glädjande ut tycker jag. Men blev det höstens sista?

Skogen er full av svampar…

Men färgsvampar, och då speciallt dom små bruna med röd hatt, dom hittar jag inte.. Så många giftiga svampar men färg, nej… det blir det inte mycket av..

Dom flesta svamparna slängde jag helt enkelt men några av tickorna  och taggsvamparna jag hittade har jag gjort några försök med. Både obetad og alunbetad ull, med och utan amoniak, men resultaten ser inte alls ut som jag drömde om.. Färgerna är ungefär dom samma som jag fått ut av alla växter..

Men jag ger inte upp, till helgen får jag väl ge mig ut på ett nytt skogsäventyr, för “..skogen är full av små, små, giftiga bruna svampar…” bara inte just där som jag gick..