Hur är man egentligen funtad?

Färdiga, äntligen, och likadana bägge två!! 116 gram.

Ja, eller hur är man egentligen skruvad ihop? För jag känner mig nog lite konstig just nu. Ligger på soffan och slötittar på TV, det har jag väl gjort sen kl 14 idag, helt sedan jag kom hem från jobbet och började min veckas semester..

Det är så pass mycket kvar och jag har en härva till så det blir nog ett par till…

Men som vanligt, när jag vet jag ska vara ledig länge kommer något nästan ångestladdat över mig, så också idag. Det är så mycket jag ska få gjort, i varje fall är listen för saker jag vill göra enorm. Allt som jag har utsatt till just den här kvällen och veckan. Så ligger jag samtidigt och oroar mig hur det ska gå å jobbet, som om det inte går vidare utan mig, dumma tjärring, snacka om problemer att koppla av. All världens sorger tycks vila på mina axlar, är det något som inte funkat idag – bara skyll på mig!

Ännu ett evighetsprosjekt . hittade lite alpackagarn i skåpet..

Grönt är skönt och efter några timmar ute i trädgården imorgon har kanske illamåendet gått lite över och jobbet kommit lite på avstånd, axlarna har nog säkert sänkt sig i varje fall 2 cm och kanske, kanske är jag så modig att jag ringer upp fysio’n som jag skolkade förra veckan, borde ju verkligen få en ny timme..

Varför börja på något litet när man kan börja på något stort, en poncho f ex ?

Så denna veckan ska jag renovera sovrummet (det var planen..), fästa trådar på diverse gamla stickprosjekt, putsa färdig alla fönster, sy både kjolen och tre plagg till som ligger och väntar. Så är ju planen att äntligen måla färdig min böntavla, läsa boken ‘Om lusten att trädgårdera’, plantera om dom sista Hoyaplanterna, fixa hyllorna i boden, sätta en surdegsbas, baka några kakor, väva färdigt jullöparen, ut på lite shopping, sy nya gardiner till kontoret, några kuddar… Men, renovera orkar jag inte så det kan jag glömma direkt, min axel vill inte ha något av det den heller.. Pust, jag tror faktiskt jag lägger mig på soffan igen.. en vecka går så fort! men jag ska i varje fall slappa av, ta dagen som den kommer och hoppas på att tjutet i örat försvinner.

Helskotta !!!

Tre nystan av mitt eget garn. Färgat med syrafärger och spunnit ifjol. Tvinnade det tretrådigt, navajoply, och sen har det bara legat där i härvor.. Synd, för garnet måste ju användas till något, eller??

66 g/ 149,5 m (worstead) + 64 g/137,5 m (worstead)

57 g/ 113m (worstead). Tillsammans blir det hela 187 gram och det borde ju hålla till ett par sockor..

Så då börjar man ambisiöst med den första sockan och stickar en bit nedöver skaftet …

… sen har jag ju sedan länge förstått att det smartaste är att sticka bägge samtidigt så dom blir lika (och inte riskerar att man går tom på en färg på socka nr 2 )..

Ha,ha!!! Fin fem fel!!! Som om det var en dubbelgardering! Helskotta!!! Och jag som hatar att repa upp. Nu har jag mest lust att fuska, sticka på det ena skaftet ‘uppåt’ så det blir lika långt. Men gör jag det? Det blir nog bara att bita i det sura äpplet..

Lördagsnöjet..

Dagens stora nöje, tvåtrådigt, en tråd av den franska ullen och en tråd mörk corridale blev till 47 gram/ 180 m (383m/hg) lite för tjockt för fingered weight alltså, men väldigt mjukt och gott.

Så tycker jag faktiskt det blev stiligt med dom två brunfärgerna ihop.. Och jo då, jag har jobbat idag, faktiskt!

Fredagskvällar..

Den här mobilen är åter igen på plats i min jeansficka och kommer vara med mig hela helgen, var jag än är och går. Måtte den bara vara snäll mot mig och inte ringa så där allt för ofta. Vaktmobilen, som säger att jag blir tvungen att göra en insats.. Fast varför låta så negativ, jag gillar ju faktiskt mitt jobb och jobba på helgen betyder ju att jag får mera ledighet i veckan, och det! det tycker jag om. Min tid, min alldeles egen tid.

Min tid kommer väl fyllas av spinning framöver hösten och vintern. I varje fall hoppas jag det, speciellt nu när det kom 2 kg ull i posten. Min beställning från spinnvilt, Corriedale, 1 kg mörk ull och 1 kg vit. Det blir ju en del spinning av det ville jag tro. Att jag allraredan har ull lagren fulla har jag helt enkelt valt att glömma just nu..

Ljust och mörkt.. jag är nog lite ensformig och tråkig. Fortfarande är det massor kvar av den mörka ullen franska ullen, den till höger. Jag tyckte ju den var mjuk men den här Corriedale ullen är faktiskt mjukare, till vänster, och en aning mörkare. Självklart blev jag tvungen att testa den direkt, det blir min fredagkväll..om det inte ringer då.. men jag tycker den var lite svår att spinna av, får väl in snitsen om en stund.

Så vill jag tacka den härliga knypplerskan som skickat mig denna fina uppmärksamheten. Makan till kvinnomänniska får man leta länge efter, vilken envishet och vilja hon visar upp. Både vad gäller träning, kost och inte minst när det gäller ignorera diverse skador och smärtor. Jag önskar jag hade hälften av den standhaftigheten och stålviljan. Har ni inte varit inom henne så tycker jag det är dags nu!

Nej, nu väntar ullen och Skavlan på mig.. och kanske en liten bit chokladkaka, det är ju ändå fredag..

Nåja, det var bara det första försöket..

Jag har långsamt förstått att jag är mera interesserad i själva skapelseprocessen än själva slutprodukten. Här är alltså mitt första försök på Briochestickning, en mössa, eller det som var tänkt skulle vara en mössa. Kanten är inte fållad och ingen trådar fästade..

Det blåa garnet tog slut innan jag var färdig så därför är toppen vit. Fälla av maskor när man stickar Brioche var heller inte enkelt, undrar om det är därför man köper en bok? Men boken ska okså läsas och man ska helst förstå vad man läser, vilket jag inte gjorde. Jag fullkomligt hatar att läsa på engelska!! Tyskan är såååå mycket lättare.. Det här blev några improviserade försök.. Så har jag lärt mig hur man inte gör..

Den blev inte så lång som den andra mössan heller, den andra mössan som jag säkert stickade för två år sen. Den har inte heller fått fållen fästad..och nu anar jag inte var det bruna garnet är eller om jag har något kvar. Får väl en gång i framtiden sy upp den med svart garn. Jag borde nog ta en heldag med avslutning av diverse prosjekt. Sy i knappar i kjolen och fästa trådar på sockor, vantar och mössor..

Men minst vällyckat på den här mössan måste jag nog påstå är baksidan. Jag tror jag har en del kvar att lära mig. Inte tänker jag ge upp, har planer om inköp av garn i glada färger och en dröm om en sjal, men inte i babyull!! Det får bli Rauma finull eller något sånt..

Höstens första riktiga garnhärva

Så, här visas nu resultatet av dom sista dagars seans vid spinnrocken. 78 g/ 308 m (395m/hg) fingered – tvåtrådigt garn. Nu är det ju så länge sen jag spunnit ull att jag måste slå upp vilken ull det var jag använde. Fransk ull är det visst, och den förra härvan var otroligt nog också på 78 gram och bara pyttelite tunnare, och jag som tyckte jag gjorde tråden sååå tunn den här gången.. 4 april… rocken har fått varit i fred nästan 7 månader! du hjälpe mig.. men nu kommer den säkert igång igen..

Garnet som jag lagade i våras började jag först på med till en poncho, som repades upp. Hittade det här i mina gömmor på kontoret. Jag hade ju börjat på en tröja istället. Tänk vad man glömmer fort.. Nu har jag väl egentligen ingen lust på den här tröjan längre men tror faktiskt inte jag har någon lust att repa upp garnet..

Den blir väldigt vid men det får inte hjälpas. Nu håller ju inte 78 gram till resten av tröjan så jag får väl spinna lite mera. Bra att man inte blir sysslolös, UFO’s har jag gott om..  Men nu intar jag ryggläge i soffan med mössan, Grace anatomi på TV’n, ge garnet ett kokande bad får jag ta imorgon..