När man först börjar med något..

När man först börjar med något så gör man färdigt. Vi bytte ju ytterdörr och den blåa färgen passade inte helt med den gröna vi hade i farstun. Så då får man måla. Det är ju ganska enkelt men man ska liksom hitta energin och komma igång. Eftersom jag snart ska byta jobb och inbillar mig att jag inte kommer ha tid till något efter det, så var det bara att leta djupt nere i reserverna och hittade väl till slut lite överskott av energi.

 

Energin behövs ju i varje fall inte användas till städning.. Det nyttar ju lite när hallen ser så här ut. Hatthyllan måste ju också målas, den var tidigare trävit. Skohyllan, eller skobyrån, vet inte helt vad jag ska kalla den, var ju också grön innan så den blev laserad i samma bruna färg som panelen. (skohyllan har jag berättat om HÄR).

Dessutom så har vi ju bytit proppskåp. Nu syns kanske inte det lika bra längre och jag ska få ny strömbrytare och stickkontakt har jag hört. Ny taklampa också faktiskt men den kommer inte förrän i morgon..

Men så, när färgpytsar och målarbyttor först är framme så blev det lister också. För jag skulle ju måla dörrlisterna direkt, hade jag tänkt… på köket och hallen (2010), sovrummet (2012) och badet (2012). Blev det någonsin av? Nu blir det i varje fall! Bättre sent än aldrig, kanske till och med badet nere får vita lister till slut, det är väl sen 2007 eller något sånt…

Jo, jag visste det ju..

Jag visste väl det, innerst inne, att jag skulle repa upp oket som jag hade stickat. Lika bra att göra det på en gång, nästan då i varje fall, för jag stickade några varv till innan jag klarade övertyga mig själv helt.

I stället för bara det blågrågröna som jag inte hade mera garn kvar av så började jag om igen. Den här gången får det rödbruna vara med helt från början. Min ‘klassiska’ ränder med två varv av varje, får inte hjälpas men det fungerar så bra tycker jag när man har så många olika färger som ska sättas ihop.

Mina spunna gömmor innehåller en del garn nu efter flera års spinnande. Jag hittade fem härvor i rödaktiga toner. Alla kedjetvinnade. Överst till vänster är en härva som jag snart har stickat upp. Det garnet hade både rött och grönt i sig. Provlappen håller säkert till en rand på slutet av ärmarna (det handlar inte om snålhet men taktiska schackdrag..)

Två varma och två kalla härvor som får gå för rött hade jag också. Det blir faktiskt en del garn ihop. Med den gråa Shetlandsull härvan som jag också hade och den bruna Shetland som jag har kvar från sista koftan (svampkoftan) så borde det väl ändå hålla hoppas  jag.

Så blev jag ju färdig med den franska ullen också, om det inte skulle vara tillräckligt med dom andra garnerna. Och den här ullen har jag ju mera av om det behövs.. Jo, nu tror jag det ska bli en kofta lika väl..

Vilken skön känsla

Julen är ute! Tänk så skönt det är varje gång det händer, storhelgerna är förbi för denna gången. Här i Norge firar man inte trettondagen, vilket på ett sätt kanske är tråkigt för det är en vanlig arbetsdag men på andra sidan så behöver man inte ha lika dåligt samvete för att man slänger ut granen heller..

Granen, alla små tomtar och änglar och inte minst dom där röda julgardinerna som var så kul att hänga upp i början av december. Är det inte konstigt? Just då, till första advent kändes det ombonat, varmt och mysigt med röda gardiner och små stjärnor och ljusstakar i alla fönster, det var då det…

Nu tycker jag det känns fantastiskt med rena fönster (det är ju så milt väder ute att jag till och med fick putsat utsidan av rutorna!) och med ljusare gardiner. Jag blir så glad av mina gröna gardiner. Tidigare var ju köket mera grönt men dom här har jag behållit. Dom passar perfekt för att ge mig lite ljusare, ja nästan vårlig stämning. För nu går det ju åt rätt håll.

Att tyget både är rutigt och randigt spelar ingen roll. Den gången var det två stuvar och höll inte till en gardin med antingen eller… Nu tycker jag bara det är charmigt. Med sina virkade mellanverk ger dom mig ett lagom luftigt uttryck. Jag känner jag blir lika glad varje gång dom kommer upp igen.

Det slaskiga vädret håller jag ute bakom cafégardinerna men ljuset kommer ju ändå igenom. Det gör däremot inte alla nyfikna blickar från vägen utanför, hoppas jag. Men nu tror jag ju kanske inte det är så många nyfikna om jag ska vara helt ärlig..

Om någon skulle vara nyfiken så är mönstret enkelt att kopiera. Lingonkransar på rad, jag härmade efter ett mellanverk på lakanen från gamla Faster Linnéa (pappas faster..). Halva kransarna fungerar bra som uddspets också. Jag gjorde det enkelt för mig den gången och sydde fast det virkade med en kastsöm på symaskinen. Aj, aj, nu får jag lust att virka igen märker jag…

På spolen…

Jag kammar och spinner, men inte verkar det som om jag kommer framåt direkt. Det tar sin tid. Därför kom jag på att jag skulle börja på en ny spole i dag. När den första någongång hade blivit full så hade det nog varit ännu tråkigare att börja på nr 2. Därför får jag varva lite mellan bägge tror jag…

Just nu känns det lite håglöst märker jag. Jag har kanske spunnit lite för mycket i det sista? På nya rocken är den franska ullen som jag beställde för flera år sen. Lite lagom sträv känns den även om den heter ‘mellanfin’, ren terapi tråkspinning med andra ord.

Vad är nu fransk ull? Jag anar inte. Jag försökt spraya lite vatten på den för att se om den visade lite mer av sitt rätta jag då men det blev inte många mera krullar av det..

Ja, ja, orkar man inte göra något vettigare så kan man ju alltid trampa iväg ett par timmar till…

Nej, inte nu igen…

Jag tror kanske jag räknade lite fel när jag trodde jag hade tillräckligt tretrådigt, gammalt kedjetvinnat garn, tillräckligt till en kofta. Eller är det bara jag som är för snål att använda alla härvor som ligger. Det är nog helst det sista. Nu blir det rött och brunt under men är det något fint då? Som många andra prosjekt innan så får den ligga och vila sig lite, vem vet, kanske den blir färdig kanske inte… kanske repar jag upp igen..just nu spinner jag i varje fall någon gammal brun ull som jag hittade (hittade ingen bra gråton) så får jag väl se vad jag gör..Det ska ju oansett vara ett försök med gamla rester..

Men något måste man ju ha i händerna framför TV’n och då kom fönsterremsen fram. Nu verkar det som den kommer bli färdig. Det var ju riktigt kul att virka igen. Just den här har ju legat under bordet och väntat sen i somras.

Det är ju bra att jag trivs med att virka för det blir det kan det nog mycket av det om en stund …

Årets första garn

Det första garnet i 2014 är färdigt. Den ljuvliga villsau ullen jag fick för nästan ett år sen av Svalan är omvandlad till ett härligt, tretrådigt, jättemjukt garn. Nu tog det ju inte ett år att spinna garnet men det tog mig nästan ett år innan jag tordes karda och spinna det. Dom gulliga lockarna ville jag ju abolut laga ett fint garn av och det är väl egentligen bara nu den sista tiden att jag och nyrocken har varit kompisar.

Jag är nog nöjd med 300 gram garn på två veckor. Dte har ju varit så mycket annat man ska göra över jul och nyår. Men nu är jag alltså klar. Nu ska garnet bara tvättas och torka. Sen blir det kanske stickat något fint av det också. Just nu tror jag att jag borde ta en översikt på garnlagret. Det känns som om det börjar bli ganska stort…

Tack Svalan för en härlig spinn upplevelse.