Smulpaj med äpple eller kanske äpplegömma ?

Vi hade lust till något gott framför TV’n igår kväll och nu är vi ju mitt i äpplesäsongen. Så jag sökte runt efter recept. Men som vanlig blev det en egen mix – “har jag inte något som inte är gott. kan det inte bli så illa”, är min filosofi. Problemer med recepter, ja visst, speciellt när jag läser mandelmassa, det finns ju inte här…   Men mandelmassa, vad är det? Mest florsocker och riven mandel, inte sant?

Alltså startade jag med att smörja formen. 5 stora äpplen ( här gick det åt massor, behövs ännu flera om dom inte är stora!) skalades och skivade. Fyll upp gott nederst i formen, det ska vara massor av äppleskivor. Hm, 1 dl russin, det är alltid gott och passar så bra ihop med äpple tycker jag. Så var det surrugatet för mandelmassan;    2 dl florsocker + 2 dl hackad mandel. Så kanel, alla äpplen behöver kanel! Slog det bara ut över äpplena och blandade ihop det hela i formen.

Så var det dags för smuldegen; 100g smör, 1 ägg, 2 dl socker, 2 dl havregryn, 2 dl mjöl. Tänkte först ha i hackade mandlar här också men det har jag ju redan haft i och havregryn tycker jag är gott i smulpajer. Och medans jag höll på kom jag att tänka på gamla Märtha Svenson som bara blandade smör, socker och ströbröd till världens bästa ( i varje fall mest nostalgiska) äppledessert i min barndom. Sagt och gjort. 1 dl ströbröd åkte också ner i smuldegen. Måste nästan säga något om denna damen, född i –02 ( då menar jag 1902), hon bodde i en gammal, liten, rödmålad stuga vid skogskanten, med utedass. Jag var tvungen att gå den lilla grusvägen förbi kohagen och ett fält bakom våran gård för att komma till henne. När jag var liten, innan jag började på skolan, så var hon min bästa kompis, måste nog kalla henne för det. Över 60 år äldre än mig, jag tyckte hon var jättegammal. Hon hade vedspis, ett litet kök med kammare och en vind med spännande saker. Där satt hon och virkade plastmattor, badrumsmattor, runda mattor av plastremsor, såna som man hänger upp i skogen för att markera gångvägar och annat – snitslar spåret - vi pratar om tidig 70-tal nu. Hon torkade äpple i den gamla spisen, uppbevarade dom i gamla papperspåsar som det varit havregryn i… och läste Saxons..hon hade alla tidningarna helt från starten tror jag, i högar i ett av uthusen. Jag älskade att sitta vid hennes lilla köksbord vid fönstret och höra henne berätta om sin barndom, troll och skogsvrån, denna farliga tanten som gick runt i skogen och lurade alla små barn länge och längre in i skogen. Dom kom aldrig tillbaka, barnen. Man måste försöka se ryggen till den damen, hade hon ett hål i ryggen så var det bara att löpa så fort man kunde. Gissa om jag var rädd för alla svampplockerskor som kom från stan för att plocka svamp i våran skog! Jag var nog som en klängranka på henne men hon var alltid snäll mot mig och hade alltid tid. Hon var en gammal kocka, hade lagat mat till större fesligheter på en av gårdarna närmare samhället. Hon cyklade, alltid cyklade hon, på en gammal cykel med ballongdäck. När hon cyklade förbi våran gård steg hon av cykeln och neg för mina föräldrar, det spelade ingen roll att mamma bad henne sluta med det, lärare var något hon såg på som ett högra stånd och hon neg oansett vad dom sa… Nåja, hon blev så förvirrad och plötsligt en dag var hon bara borta, min Märtha Svenson, men baka världens bästa äpplekakor, det kunde hon.



Nåja, nog om Märtha, nu var det smulpajen detta skulle handla om. Satt den in i ugnen på 180 grader i 45 minuter, tills den fick en gyllen skorpa. Det hela serverades varmt med vaniljglass och fast vi bara var tre hemma igår så gick nästan hela smulpajen åt. Den blev bara helt fantastisk god.