För ca 10 år sen var familjen en tur till Rom, sent på vintern här hemma, så det var ännu ganska kallt. Platsen utanför Peterkyrkan var inte heller översvämmad av turister så vi fick både god plats, slapp allt för långa köer och hann med massor. Att jag kom att tänka på detta nu är väl kanske för jag setat och läst Åshilds reseskildringar från denna fanastiska stad som bjuder på så mycket. När kun skriver om alla ficktjuvar hon hört så mycket om blev jag ju tvungen att skratta, för där har jag nog en riktig skrönika att dela med mig av. En rask titt i fotoarkivet..
Vi hade ätit på en restaurang i närheten av Colosseum och eftersom barnen var små hade vi fått med oss en liten affish av Colosseum, som barnen ville ha med hem. Just denna pappersrullen spelar huvudrollen i mitt lilla drama. Gåendes vidare ner mot Forum romanum såg jag ett band gå ot strömmen mot oss. Eftersom jag tidigare varit i Italien med ryggsäck och varit inom diverse tågstationer så blev jag kanske extra påpasslig en en av dom yngre tjejerna i gänget fångade min uppmärksamhet. Hon gick alldeles för nära turisterna framför oss tyckte jag, men en tidning över armen. Därför följde jag nog henne lite extra med blicken. Och mycket riktig gick hon mot oss och plötsligt bara råkade hon dunka in i mig. I ren reflex tog jag handen ner mot min axelväska och kände hennes där också. Vad gör så en hetlevrad mor från Sverige? Utan att tänka mig om sopade jag till henne i huvudet med min pappersrulle! Självklart klarade jag knocka hennes solglasögon ner i backen och dom gick sönder. Hon käftade på mig, min man käftade på mig och som den lejoninna jag är käftade jag på dom bägge två, speciellt som hon började bråka om sina trasiga glasögon. En svensk furie som skricker stygga svenska ord skrämmer till och med en ficktjuv, mest för att det påkallar sig förbipasserandes uppmärksamhet, så hon försvann snabbt in i folkmängden igen..
Så, sencemoralen i det hela får väl bli att om du har tänkt dig en karriär som ficktjuv i Rom bör du hålla dig undan hissiga svenska mammor, som inte har annat än cigaretter i väskan.
Några resetips mot ficktjuvar:
- Inte klä upp dig, se alldaglig ut och inte ha på dig smycken och annat.
- Ha alltid penger i fickor eller väskan men aldrig mer än du har råd att förlora. Det får tjuvar att tro det är där du har dina pengar när du betalar. Visakort kan man fint ha ha innanför troskanten, större sedlar innanför BH,n.
- Och sist men inte minst, inte angrip tjuven om du inte vill gå resten av semestern och kika dig över axeln, rädd för alla släktingar som ska ta hämd.
Ja, ja, nog har det blivit en del spunnet här i det sista. Salvian från i somras blev till det här garnet. Nu misstänker jag att jag långsamt borde tänka på att sticka färdig det jag håller på med så jag snart kan får börja sticka mig något av allt garn som ligger och väntar. Det går ju mot vår och trädgårdstider, då blir det mer utetid igen.
Evighetsblomman blev också grönaktiga garn. Grönt är ju min favoritfärg och alla dom gröna tonerna jag fått av sommarens växtfärgningar kan bli en härlig tröja.
Nu väntar en dans med damsugaren. Vi ska ha gäster och vårsolen, så härlig som den är, visar att husmor har gjort ett dårlig jobb i det sista..
Rörlig, jo det händer att man är det. Jag har varit rörlig flygit, en långweekend i Edinburgh.
Ett glas fullt med skummig Ale, från första kvällen. Resten av långhelgen tror jag att jag frös för mycket för den drycken. Påsken blir nog en kall upplevelse i Skottland också för dom som är där. Här kan det verkligen blåsa iskalla vindar, full rörelse kan man nog kalla det för. Jag gick och gick, väldig rörlig kan man säga.
Staden bjöd på sevärdheter, inomhus också så man kom undan vinden en stund. Jag borde nog ha köpt en mössa jag också men det blev liksom aldrig av..
Full rörelse var det i varje fall, otroligt många turister som trotsade kylan, vi också. (Men efter en stund glömde jag som vanligt ta bilder. )
Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai
Det är inte så många vårtecken ute att visa fram. Här ligger det fortfarande långt över halvmetern med snö ute men solen är tillbaka, längre dagar, det gillar både jag och krukväxterna. Ett säkert tecken på det är att mina fönster fyller sig upp med sticklingar igen.
Nu är ju fönstret på kontoret redan fullt med alla sticklingar från i höstas, dom tackar också för solljuset och börjar äntligen växa. Egentligen ska man ju inte ta sticklingar när det är mörkt ute men dom här porslinsblommorna har i stort sett klarat sig. Nu väntar jag bara på lite varmare dagar så jag kan beställa några till.
Vårsolen ger också spännande färger på mina garner när jag ska ta en bild. Men ute hade den försvunnit när jag äntligen kom så långt. Här intill husväggen hade vårsolen, som var för någon vecka sedan, börjat äta sig inöver kanten. Men nu har det kommit ny snö på toppen. En fördel är att det blir rent och vitt igen istället för allt det gråa som annars kom fram, men nu borde det snart vara nog tycker jag.
På köksbordet har det flyttat in nya tulpaner igen i helgen, ett litet vårtecken det också, för jag brukar vänta så länge jag bara kan med tulpaner men nu är dom på plats.
Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai
Jag blir liksom aldrig färdig med något. Mina stickprojekt tycks räcka hur långt som helst. Nu har jag repat upp igen och börjat på något nytt igen. En gul sjal, eller ännu så länge ser den gul ut. Det tunna, tunna garnet som jag spann för ett år sen som skulle bli till en kofta nu har jag alltså repat upp igen..
Hur tråkigt som helst egentligen för jag hadde ju faktiskt kommit ganska långt. Jag var ju redan förbi armhålorna i början av februari. Då hade jag stickat upp allt det gröna och blåa garnet jag spunnit och tyckte det kändes både bra och fint..
Men så började jag med några varv gult. Gult och grönt, hur vackert är nu det? Att nästa härva var rosaröd gjorde det ju inte mera motiverande att sticka vidare. Nej… jag tror nog mitt tunna garn (500 m/hg) gör sig bäst som en sjal lika väl. Dessutom är jag och den nya spinnrocken fortfarande inte helt goda kamrater (fast vi har nog blivit bästisar då) för jag klarar inte spinna lika tunt på den som min gamla. Alltså klarar jag inte spinna mer garn till den här koftan i mera passande färg, sån kan det gå.
Nej kanske inte, men jag är i varje fall redo för nya färgförsök. Nu har jag tröttnat på att jag aldrig hittar denna Cream of Tartar i butikerna. Den används ju till gurkinläggning också men tusan om jag hittar den. Att Alum dessutom kostar tre gånger så mycket här i mitt nya hemland som i mitt gamla gör mig också ilsken…
Och sist men inte minst, järnsulfat, det får jag inte köpt heller. Så nu har jag beställt, (till priset av 200 g Alum här i landet), så nu är jag rustad för vårens björkblad. Inte det att jag ska färga så mycket, jag har fortfarande mer än nog ull kvar att spinna av, men om nu andan skulle falla på så är det ju bra att ha det hemma.
Gammalt skriver Suss, då tänker jag direkt på nostalgi och hemlängtan. Mitt föräldrarhem är en gammal gård, långt ut på landet ligger den lilla byn Nortuna. Om jag inte tar helt fel (korrigera mig gärna mamma) så menar jag att själva boningshuset är från 1830 talet. Men tvättstugan som man ser hörnet av med sina timmerväggar är nog ännu äldre..
Även om själva huset är vitt så är alla uthus röda, Falu rödfärg. Färgen är en slamfärg och jag har nog flera gånger fått färgen på mig, inte minst när jag stod bak knuten och väntade på skolbussen. Nordanvinden kan blåsa något rent jäkligt här ute i det öppna landskapet, det är inte mycket ute på Bocksjön som stoppar vindens framfart.
Kroken på la’gårdsdörren är solid, mer solid än dörren ser det ut som. Jag undrar hur många gånger den här dörren har blivit öppnad och stängd? Nu har jag svårt att helt tro det är orginaldörren men man vet ju aldrig? Nu har det inte varit några kor här inne så länge jag kan minnas men dörren öppnas och stängs flera gånger varje dag ivarje fall, inte minst för pappa har gjort sin snickarbod här inne.
Gångjärnen är också charmiga, men jag tror nog skruvar och muttrar är lite nyare än fästet..
Men den här bolten är nog gammal. Det är så kul med såna små detaljer..
som den här ringen, man kan ju undra vem som har stått fastbunden här?
Gammalt, jag kunde hållit på länge men nu slutar jag, hemlängtan blir för stor..
Hoppas det inte är lika mycket snö nu som det var den här vintern jag gick runt med kameran, nu ska vi ju snart ha vår.
Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai
Äntligen färdig, det tog mig ju nästan en vecka att bli färdig. Nu har jag en mullig, mjuk, svart garnhärva av Lama ull som jag kan sticka av, eller kanske bara sitta och gosa med. 100 gram håller inte till den största stickningen, men en liten sjal kanske? Garnet ska i varje fall vara både mjuk och otroligt varmt.
Spinner’s home har temaspinning i 2013. Varje månad med en ny fiber och ny teknik. I mars är det Alpacka eller Lama som är fibrern och den ska spinnas tvåtrådig ‘lace’ men så tunt klarade jag inte, garnet blev bara 405 m/hg, det blir väl ‘fingered’ tror jag..
En hel vecka med vårsol och takdropp har vi haft. Det gör det lättare att gå på jobb och hemma har man lust att städa. I helgen tog jag till och med några drag med nalen över dom fönster som jag kom åt på utsidan. Det ligger ju fortfarande så mycket snö ute att alla kommer jag inte åt. Det viktigaste var ju ändå dom på framsidan som jag tog, det är där jag har eftermiddagsolen, så det är dom man hinner se när man kommer hem från jobb. Vad jag inte gjort så är det stickat. Jag har gått tom på Shetlandsull igen och har inte hittat lusten att spinna mer av den. Kanske för jag inte helt har bestämt mig om jag ska repa upp ärmarna eller inte. Jag tycker dom verkar lite för breda (nu syns inte hela ryggen på bilden..)
Istället för Shetland har jag börjat på Llama ull. Spännande tycker jag men svart, det är inte lätt för en som långsamt blir ‘halvblind’. Det fungerar bäst med dagsljus. Llama är så tunnt, så tunnt, och himla mjukt. Hårstråna glider nästan ur mina fingrar av sig själv. Jag kommer plötslig ihåg silkestrådarna jag broderade med på min Svergiedräkt, som jag ännu inte gjort färdigt.. Att jag började tänka på silke förstår jag för den här ullen är lika hal. Dessutom fäste sig håren på mitt lår hela tiden så till slut la jag en plastpåse över jeansen. Det blev minst sagt varmt, rena celuitinpackningen..
Nu sitter jag här och gosar med alla mina härvor av växtfärgad garn. Jag har ju hunnit spinna en god del även om jag fortfarande har mycket kvar. På ena sidan ska det en god del självdiciplin till för att jag inte ska börja sticka av detta lagret innan svamptröjan är färdig (det var den Shetlandsullen då…) men på andra sidan så känner jag meg så snål, älskar att se på mitt lager och alla färger det har blivit. Frågan om jag inte väntar till nästa höst, då kanske jag har hjärta att göra något av dom. Ja, ja, nu väntar soffan och kardor. Mätt som bara den efter en sen middag med and.. och vårsolen gör nog sitt till att man känner sig trött också, den brukar i varje fall ha den effekten på mig..
