Det är något med vårsolen som tittar in genom fönstren som gör att husmödrar slänger sig runt med både kvast och dammtrasa. När det värsta är undangjort öppnar hon lådor och skåp..
Inte vet jag hur andra har det i sina gömmor men själv har jag ett stort lager med handarbeten som nog kanske egentligen inte helt kan kallas UFO längre men som heller inte är helt färdiga..
Det fattas något, som knappar till exempel, eller så är dom inte helt färdigt monterade, trådar är inte fästade..
Modeller som är stickade efter huvudet, utan ett klart mål i sikte. Så ligger dom där, slängda in i ett skåp och väntar på att någon (jag..) ska få fästat trådarna. För repa upp något som man har använt många timmar på stickning kan man ju inte.. Men jag tror aldrig jag tyckte om passformen, inte till ute-i-trädgården-tröja heller..
Hur många år dom har legat där törs jag inte tänka på. Dom är nog från den tiden som jag tog bussen till kvällsvakterna (och det börjar bli många år sen..) för då låg det en stickbutik på sidan av hållplatsen där jag bytte bussen. Just det här garnet låg där till 5,- nystanet så jag plockade med mig många, tillräckligt till två polotröjor. Att garnet var så billigt hade att göra med fel i infärgningen. Inget av nystanen var helt lika. Så, när jag tänker mig om blev det ju inte bättre av att varven var olika långa, självklar blir ränderna bredare på en ärm än runt livet.. Grönfärgen ser våldsamt grön ut här på bilderna men den är den samma i bägge tröjor. Nu stundar vårrengöringen, jag repar upp. Garnet är så mjukt och skönt att det nog blir en tröja av det till slut likaväl. Halv eller helpatent kanske, då ser man kanske inte färgövergångarna lika skarp.. Det värsta är att det var många flera där på samma ställe som dom här två..