Helgen då allt skulle göras..

Gräsänka, vilket underbart ord!! En hel helg utan att jag skulle behöva passa på gubben eller frestas till den samma inaktiviteten. Denna helgen skulle massor bli gjort! En tur till stoff & stil efter tyg. I helgen skulle det sys. Två kjolar, två tunikor och två kuddar, minst!! Det var planen… Jo,jo… har i varje fall börjat på den första kjolen ikväll..

Kuddarna skulle jag ha till den har virkade rutan. Jag måtte ju bara virka en till nu som jag hittade tillbaka till mönstret. Trodde självklart att jag skulle hinna med två, allra redan fredagkväll, men, men..  Självklart har jag inte tvättat den virkade rutan jag har ännu heller. Varken den eller gardinerna på kontoret hittade vägen ner till tvättstugan av sig själv, så sommargardinkappan hänger fortfarande kvar i fönstret och släpper in den skarpa höstsolen som bländar mig något så otroligt vid symaskin..

Men jag har tvättat någonting i varje fall. Jag tog mig i kragen och fästade alla trådar på sjalarna och eftersom bägge var stickade av upprepat garn tyckte jag det var lika bra att skjölja upp dom.

Nu är det ju sån, att upprepat garn liksom krullar ihop sig lite när man stickar, hängades våta bidrar också till resultatet, men hur långt kan det egentligen vara från taket ner till badkarskanten (inte mobb mig för mitt orange bad..) 1,5 meter ? mer? ta det gånger två så får man längden på sjalarna.. Långsjal a la 70-talet alltså och lite till..

Så vad har jag gjort då? Stickat raggsockor? Man ville väl helst tro att man klarar få ihop två par i löpet av en helg, men nej då, jag har börjat på den första sockan. Mönstret, som inte kommer fram på bilden, är faktiskt riktigt stiligt och från en av dom böckerna som jag halvsovande slängde bort hela fredagskvällen på att bläddra i…

Mor Aase garnet är mycket tjockare än jag trodde, tjockt, fett och varmt. Dessutom tycker jag det är odrygt, ett nystan håller inte långt. Så kanske jag hinner till botten av denna påsen innan jul? Det måste i varje fall resultera i varma och slitstarka sockor till elektriker’n i vinter. Tja, det var min helg det.. og städa, det får bli i veckan som kommer.

Bokhösten har börjat..

Det här är väl ett klart bevis på att hösten har kommit hos mig. Böcker, jag stornjuter, härligt inspirerande kommer dom dunsandes ner i postlådan. Man behöver bara gå in på en eller annan sida på nätet, klicka iväg lite och plötsligt så är dom där.

Konstigt nog har jag nästan slutat läsa ‘riktiga’ böcker, hur kunde det hända?? men sån här litteratur kan jag inte motstå. Och klickfingret fungerar lika bra hos Capris.no som på diverse nätbutiker som säljer blomsterfrö…

Frågan är väl bara om jag inte ska lägga till lite på min önskelista till tomten. Där står det ju redan nya garderober till sovrummet, nu får jag väl lägga till några bokhyllor också.. för jag misstänker att dom här nog inte var den sista leveransen..

Stackars mannen, han får spader! Men det kan ju faktiskt hända att jag stickar en sjal till han också.. en gång… som plåster på såren.. eller värme om halsen..för BRIOCHE stickning har jag alltid velat kunna. Så blir det trädgårdsfredag eller soffamys med ny teststickning på mig ikväll ??

Alla idéer är inte alltid helt mina egna..

När vi var i Mallorca i somras fick jag med mig denna krabaten hem. En myra (dessvärre den sista dom hade…) lagad av metall och pärlor. Jag hade ju så gärna haft en 7 – 9 stycken av den… Vanligtvis köper jag alltid med mig grodor men det var faktiskt inte lätt att hitta någon, så det fick bli en myra i stället. När jag plockade in alla trädgårdens grodor förra helgen kom ju denna fram igen också. Så söt men helt ensam.. Så började dom små grå mala runt och en plan började ta form..

Panduro har ju massor av saker, bland annat FIMO massa och ståltråd. Nu visade det sig att den ståltråden var så mjuk att jag kan böja den bara med ett lätt tryck med fingrarna, det var en klar bom. Den tunna ( känselspröten) är mycket hårdare..  FIMO, bakad i ugnen, tål att stå ute. Jag har några små figurer som står ute hela sommaren vid ett fågelbad och dom har inte tagit skada. Alltså använder jag den, tänkte jag.

Det går åt en del plastmassa för tråden är 1mm tjock och ska man ha två genom bakkroppen utan att plasten gick sönder måste kroppen vara ganska stor. Dom fyra delarna av kroppen har jag dragit en tunn ståltråd genom så dom sitter fast. Problemet är just benen. Nästa försök får bli med den tunna tråden till ben, och då kan nog kroppen vara lite mindre.

På det andra försöket har jag klämt till Fimomassan ordentlig till benen innan jag gräddade myran i ugnen, så här sitter dom mycket bättre fast. En liten kul grej som jag upptäckte sent i går kväll, ögon är självlysande!! Dom fyra färgerna i det paketet gör visst det, lyser i mörkret alltså, häftigt ! tänk det till sommaren ute. Ska nog jobba lite mer med modellen till helgen..

Man blir ju aldrig så vuxen att man inte leker…

Men, vad är nu detta??

Nej men vad är det jag bakar ikväll ??? Inte direkt något gott som ska ätas framför Tv,n ?? I sån fall måste det vara myror i chokladsås, bara det att jag inte har någon chokladsås..

Men en myra är det i varje fall (använd lite fantasi!!) eller en första prototyp av myra. Inte helt nöjd med modellen….

Så det blev en kamrat också men benen vill fortfarande inte helt sitta fast till kroppen…

Men ganska söta är dom väl, det tycker i varje fall jag..

Tanken var att jag skulle laga en hel armé av myror…

.. och det blir det kanske, ska bara jobba lite mer med modellen först. Undrar om den tunna ståltråden orkar bära kroppen??

Eller om jag kan hitta en svart ståltråd, det hade ju helt klart passat bättre.

Nåja, det är länge till nästa vår då dom ska få flytta ut i trädgården.

Och jag väntar ….

Så var det tomt på kaffebönor igen. Jag brukar köpa några kilo när jag först är igång. Handlar dom här på Elkjøp, Noir – Italien roast. Den är god tycker jag och är mörkbränd. 1 kilo kostar 99,-, det är det samma som vanliga kaffebönor kostar på butiken. Det som är lite kul är att jag hittills iår har köpt ½ kilosförpackningar i stället för 1 kilos. Varför? Jo ett halvt kilo har kostat 39.-, förstå det den som kan. Någon har inte helt varit vaken, var 5.e förpackning gratis alltså. Idag måste butikschefen ha vaknat, plötsligt kostar ett halvkilo 49,-. Inte illa, någon har insett vilken bom man har gjort (en kupp för oss kunder). Men ännu har butikschefen en bit kvar innan han består matteexamen, det är ju för tusan fortfarande billigare med två halvkilo!!! Så jag väntar…. och väntar… Är det inte snart dags att sätta ner kilopriset? Jag som konsument satt ju faktiskt pris på att jag kunde köpa ett kilo kaffe för 78,-. Kanske vi kan mötas halvvägs, et kilopris på 89,-? Annars kommer jag fortsätta köpa mina ½ kilosförpackningar och det är väl inte särskilt snällt mot miljöet.. bara det att jag tror det blir Gevalia istället, på min lokala matbutik.

‘Gammalt’ virkmönster som aldrig blir gammalt

Nu har jag fått en del mail från virkglada damer som önskar sig mönstret på överkastet som jag virkade till mamma när hon fyllde 60 år. Jag var helt övertygad om att jag fått mönstret från Solberg spinnerier ihop med något virkgarn jag köpt någon gång. Efter sista mail lovade jag mig själv att jag skulle börja leta… och leta har jag. Jag har ju enormt många virkmönster liggandes. Samlar man genom 20 år blir det en hel del…

Och se vad jag hittade!! Jag har en gång i livet varit duktig, varje gång Allas kom i postlådan (och det gjorde den både i Sverige och Schweiz) limmade jag in dom mönster jag gillade i såna böcker för tidningsutklipp, eller vanliga collegieblock,  ja, har en del av dom också..

Mönstret, som jag tror är från sen 80-tal eller tidigt 90-tal (oj, det låter inte länge sen men om man börjar räkna på fingrarna så…) har börjat gulna redan. Misstänker starkt att det blev publiserat i Allas veckotidning. Nina Sultan Ström har lagat det. Hennes namn hittar jag på flera virkmönster, hon måste ha fått virknålen till att glöda!

Men vad som var extra kul är väl detta.  I min jakt efter virkmönstret hittade jag inte bara ett men två !!! mönster av samma kudde (ruta) den är bara monterad på olika kuddar. En favorit i repris måste man väl säga.

Själv har jag bara en kudde och den behöver nytt tyg, helt klart. Det har jag väl tänkt i några år nu. Lite väl omordernt måste man väl säga.. Men som känt kan jag aldrig följa ett recept till punkt och pricka, det samma gäller väl mönster. Jag virkade den här  när jag skulle starta med mammas överkast, i alldeles för tunt garn, (då hade det väl aldrig blivit färdigt.)

Så för att få kudden större la jag till några (ganska många faktiskt..) varv till. När man virkat så pass långt har man fått mönstret ‘in under huden’ och har inte längre några problem med variationer..

Så i mitt överkast har jag lekt med muschar och spindlar och lagat lite olika rutor. Jag tyckte det skapade lite mera liv i överkastet (och muschar tar ju så mycket längre tid att virka..) så Nina Sultan Ström,  Tack! Tack för många fina, inspirerande virkmönster. Den gången som virknålen gick varm här också var dina mönster mina klara favoriter! Nu när jag sitter och bläddrar genom alla sidor ser jag ju att många av dom jag virkat har din signatur.

Nu som jag blev tvungen att se lite närmare på kudden ser jag ju att den har ett stort behov av en tvätt. Då måste jag ju ändå sprätta bort stygnen som jag kastat fast virkningen med på kudden. Kanske det är en gyllene anledning till att sy en ny kudde också?

Mönstret hittar du HÄR, fungerar inte linken så ge mig beskjed.