Har du försökt på självporträtt någon gång??

Då ska jag bara upplysa om att det inte är enkelt!! Min polotröja är i varje fall färdig, trådarna fästade och redan i bruk!

Utanför dörren ser det så här ut idag så den är skön att ha på sig

Ja gjorde några tappra försök..

…men gav helt enkelt upp efter en serie med ca 50 bilder…

.. så resten av kvällen tänker jag ligga i soffan och hålla tummarna för att två nystan ska räcka till kragen..

Dagens (eller kvällens) största händelser:

Den är där!!! den lilla babysen till molly’sarna som upptäckte i september. Inte har vi sett den på hela hösten och så plötsligt ikväll säger den äldsta att han tyckte han såg den igår. Mycket riktigt, efter 15 min stirrande såg vi den, lite större men långt ifrån stor. Nu klarade jag inte fota den så det blev I. & Renate som fick bli modeller idag också.. Frasse og bolle, dom två svarta teleskopslørhalene var för raska och den blå mollyfisken också. Men nu är det alltså 6 fiskar (och en snigel, var nu den kom ifrån..)

Men självklart, minst lika stort är det väl att det ut på kvällen började ramla ner något vitt från himmelen..

Arbetshelg..

I går kväll, eller rättare seg natt (jag fastnade framför TV,n och såg någon konstig film med Hellman och andra konstiga varelser..) så stickade jag till slut färdigt bolen, jag kan inget bra ord på svenska för fram och bakstycke stickat i ett, finns det?

Men innan jag satte mig fick jag tagit ett bra (?) kort av tröjan, här syns i varje fall mönstret. Flätor och några rutaktiga mönster jag hittade i boken jag köpte. Tycker faktiskt dom är riktig användbara.

Nu ska jag börja på första ärmen. Men jag oroar mig lite, jag köpte ju ett helt kilo garn och räknade med att det var alldeles för mycket. Men, jag har redan använt 13 av 20 nystan, uppss! Så nu är frågan om det håller till två ärmar och en polokrage.. Med min vanliga tur så finns det väl inget garn kvar i samma ton om det tar slut..

Arbetshelg, julgardinerna ligger där jag la dom förra helgen. Så konstigt att dom inte stryker sig av sig själv och hoppar på plats på gardinstängerna.. inte har sjösjukan helt slutat den heller. Vänder jag snabbt på huvudet eller tittar neråt så börjar det gunga direkt, otroligt så länge det sitter i..

Mina barns adventskalender..

Jag vet att jag vist den en gång tidigare men jag gör det igen. Jag blir alltid lika imponerad av mitt tålamod när den kommer fram. Hur kan det ha sig att man fick mest gjort när man hade minst tid??

Bara påsarna i sig själv tog ju sin tid att sy och brodera. Men det är klart, första året lagade jag ju bara 24 med röd skrift. Dom med blåa nummer kom året efter till lillebror..

Jag kommer ihåg att jag satt frenetiskt och broderade i fyra månader så fort jag hade en ledig stund. Mönstret på rutpappret fyllde en hel vägg. Någon figurer har jag lånat från andra mönster, en del av dom fikk bara ett tillägg av en tomtemössa, men många av motiverna har jag faktiskt lagat själv också..

Jag tror egentligen att jag först hade tenkt att jag skulle numrera rutorna men sen blev det påsarna istället. Säkert lite dumt, speciellt om det skulle ha varit flera påsar.. Denna älgen hittade jag i en uppslagsbok, inte helt enkelt när jag skulle rita av den på rutpapper men nog ser den ut som en lucia alltid. Och ekorren fick en lussikatt så klart..

Lite vemodigt iår känns det. Det är 21.a gången jag hänger upp den och säkert den sista gången till barnen som nu är stora och på väg ut av hemmet.. Men nästa jul får kanske jag och gamlefar varsina påsar – det hade varit kul det också… något att tänka på..

Så börjar vandringen..

Ja, så är det 1.a december och tomten är på plats på köksväggen. Idag skulle jag göra en hel massa då det är min enda lediga dag den här veckan. Men, sjösjukan håller i sig… hela huset gungar idag också, suck..

Den lilla tomten är ju fortfarande bara nederst i i trappan så det blir väl tid någon annan dag..