Ibland känner jag mig halvblind. Egentligen ser jag väl inte så dårligt, klarar mig ju fortfarande utan glasögonen om jag inte ska fokusera speciellt på något smått – jo jag kan läsa utan men jag blir så himla trött då..
Men hela lördagen kände jag mig handikappad, trä tråden i en synål, det kan jag ju bara glömma! Då är glasen på näsan och händerna nära, nära närmaste lampa. Bom, bom, bom.. och till slut så träffar jag ögat. Det tar hur lång tid som helst att sy..
Efter att den varit slängd över soffan i en evighet så har jag nu gjort färdig koftan, alla trådar är fästade (med stoppnål, den går fortfarande bra att trä..). En tur till Stoff og Stil löste mina kantproblem och fixade knappar å nu ligger den här till tork, tvättade upp den i Milo när jag var färdig (vattnet blir fortfarande helt skitigt..), både fär att få sträckt den lite och för att garnet filtar ihop sig också. Nu är det inte lika lätt att se övergången mellan det kammade och det kardade garnet.
Så, vad var det jag sydde med sytråd? Jo, nu är insidan kantad med gammalrosa band. Det blev en del meter innan jag var färdig och banden ska ju sys fast på två sidor, hela lördagen gick åt, men jag tycker faktiskt resultatet ser fint ut. Jag vek in kanterna och sydde bandet rätt på sidan av den sömmen som blev. Jag sträckte bandet medans jag sydde så tröjan är fortfarande lite elastisk i kanterna. Nu ska jag bara vänta på att den blir torr.
NB!!!!! 
Jag är i mål!! 
garnet är tunt!! 