Fredag, fjärde semesterdagen..

Jag vet inte vad som är värst egentligen. Att inte få lappen eller att få den? Jag gick här och funderade på om det inte snart var dags att få den, tandläkaren brukar sända den ut i slutet av september trodde jag. En gång om året, vilken skräck, ett nödvändigt ont.. Men den här tiden passar inte, då är jag bortrest på kurs.. borde väl ha ringt idag och sagt ifrån, gjorde jag det? Nej, det är som hela den hemska kvarten försvinner om jag inte tänker på den.. På måndag, då ska jag ringa! och då ska jag ringa fysioterapeuten också, för den telefon har jag heller ingen lust till. Skyller på att jag har städat idag, hela dagen, till långt ut på kvällen. När mina söner kom hem i eftermiddag visste dom precis vad som hände här hemma, dom hade hört musiken på långt avstånd, långt innan dom kom fram till dörren.. Öhh??? Vad då?? spelar jag hög musik, eller?? Säg mig, hur ska man annars klara av att ta en svängom med damsugaren ihop med Björn Afzelius?

Vinröd–en omodern färg??

Attans förargligt, det är det faktiskt, när man köper in en massa garnnystan i blått och grönt och i tillägg tar med vinrött också, kan vara bra att ha tänker man. Så då börjar man till slut, garnet har då inte legat mer än två år, med en poncho. Det låg ju ändå bara där och tog plats i skåpet. Men så upptäcker man plötsligt då nystanet är slut att man bara köpte två nystan vinrött, hur går det an?

Nu har inte Sandnes mer vinröd alpacka, nä hej, vad är det för fel med den färgen? Vinröd blir väl aldrig omodern! Så i stället grabbar man tag i några nystan av denna plommonlila färgen och tänker att här får man improvisera, för upprepning ?? nej! jag som har klarat 30 cm med Brioches stickningen utan att svära en gång. Nu sitter tekniken inne, men kanterna, dom vill jag helst slippa nämna… Skulle önska jag var lika bra på flerfärgspatent som Maria, se här! men man ska ju lära sig krypa innan man går..

Min poncho ska äntligen få en polokrage

Den blå ponchon ska nu äntligen få en polokrage den också. Detta är den första av två som jag stickade. Den blå poncho’n fick fransar men aldrig någon krage, tänkte faktiskt inte på att det behövdes..

 

Det här en dårlig bild av den gröna ponchon, inlägget om den hittar du HÄR.

Här hittar du också mönstert om du är interresserad.

 

Nu har jag i varje fall köpt två garnnystan av varje färg så det ska kunna bli en polokrage på den här blå också..

En storpolokrage tror jag faktiskt det blir den här gången.. Då blir det ju lite variation.

Den här milda hösten är ju perfekt ponchoväder, jag går inte med något annat utomhus. Så nu har jag ännu en ting att göra framför tv’n ikväll. Ska väl också erkänna att det blev en del andra garner också när jag först orkade en tur ner till stan..

Frisk luft och fysisk aktivitet

Det hjälper, varje gång. Hälsa på grönt recept. När man är lite trött och hängig, jag faktiskt lite smådeprimerad så är det bara en sak som funkar – komma sig ut!! När kroppen blir fysiskt trött är det som om jämnvikten är återställd och med all frisk luft som man får på köpet så ser faktiskt världen lika rosenröd (eller rosa då..) som den ska göra och nu kommer resten av semestern gå som en dans. Härliga, höstliga november. Vilka bonusdagar vi har fått. Nu kan jag med gott samvete krypa upp i soffanhörnet efter middagen och gör precis ingenting, eller i varje fall inget annat än det jag har lust till.

Det är så sant som skrivet i den här boken – rekommenderas varmt!

Hur är man egentligen funtad?

Färdiga, äntligen, och likadana bägge två!! 116 gram.

Ja, eller hur är man egentligen skruvad ihop? För jag känner mig nog lite konstig just nu. Ligger på soffan och slötittar på TV, det har jag väl gjort sen kl 14 idag, helt sedan jag kom hem från jobbet och började min veckas semester..

Det är så pass mycket kvar och jag har en härva till så det blir nog ett par till…

Men som vanligt, när jag vet jag ska vara ledig länge kommer något nästan ångestladdat över mig, så också idag. Det är så mycket jag ska få gjort, i varje fall är listen för saker jag vill göra enorm. Allt som jag har utsatt till just den här kvällen och veckan. Så ligger jag samtidigt och oroar mig hur det ska gå å jobbet, som om det inte går vidare utan mig, dumma tjärring, snacka om problemer att koppla av. All världens sorger tycks vila på mina axlar, är det något som inte funkat idag – bara skyll på mig!

Ännu ett evighetsprosjekt . hittade lite alpackagarn i skåpet..

Grönt är skönt och efter några timmar ute i trädgården imorgon har kanske illamåendet gått lite över och jobbet kommit lite på avstånd, axlarna har nog säkert sänkt sig i varje fall 2 cm och kanske, kanske är jag så modig att jag ringer upp fysio’n som jag skolkade förra veckan, borde ju verkligen få en ny timme..

Varför börja på något litet när man kan börja på något stort, en poncho f ex ?

Så denna veckan ska jag renovera sovrummet (det var planen..), fästa trådar på diverse gamla stickprosjekt, putsa färdig alla fönster, sy både kjolen och tre plagg till som ligger och väntar. Så är ju planen att äntligen måla färdig min böntavla, läsa boken ‘Om lusten att trädgårdera’, plantera om dom sista Hoyaplanterna, fixa hyllorna i boden, sätta en surdegsbas, baka några kakor, väva färdigt jullöparen, ut på lite shopping, sy nya gardiner till kontoret, några kuddar… Men, renovera orkar jag inte så det kan jag glömma direkt, min axel vill inte ha något av det den heller.. Pust, jag tror faktiskt jag lägger mig på soffan igen.. en vecka går så fort! men jag ska i varje fall slappa av, ta dagen som den kommer och hoppas på att tjutet i örat försvinner.

Helskotta !!!

Tre nystan av mitt eget garn. Färgat med syrafärger och spunnit ifjol. Tvinnade det tretrådigt, navajoply, och sen har det bara legat där i härvor.. Synd, för garnet måste ju användas till något, eller??

66 g/ 149,5 m (worstead) + 64 g/137,5 m (worstead)

57 g/ 113m (worstead). Tillsammans blir det hela 187 gram och det borde ju hålla till ett par sockor..

Så då börjar man ambisiöst med den första sockan och stickar en bit nedöver skaftet …

… sen har jag ju sedan länge förstått att det smartaste är att sticka bägge samtidigt så dom blir lika (och inte riskerar att man går tom på en färg på socka nr 2 )..

Ha,ha!!! Fin fem fel!!! Som om det var en dubbelgardering! Helskotta!!! Och jag som hatar att repa upp. Nu har jag mest lust att fuska, sticka på det ena skaftet ‘uppåt’ så det blir lika långt. Men gör jag det? Det blir nog bara att bita i det sura äpplet..