fredag 18 mars 2011

Nog är det konstigt ibland..

Nog är det konstigt med tid ibland. Igår kväll fick vi en överraskelse här hemma till middag. En av våra goda vänner från Schweiz ringde plötsligt på eftermiddagen och undrade om vi var hemma. Herr Hantikainen, en finsk herre som nog, precis som oss, hade blivit kanske en smula äldre men som fortfarande var den samma. Efter lite stel och försiktig  start var det som om det inte var mer än några månader sen sist, fastän det egentligen var 15 år!! Otroligt! Det ända som visade att tiden gått var åldern på våra ungar, som då var små, dom hade ju inte börjat på skolan en gång. Nu är dom stora, snart vuxna, och lever snart sina egna liv. Men nog är det konstigt hur man ibland känner att tiden stått stilla..

Min stickning står också nästan stilla. Jag har tröttnat på ponchon, är inte helt säker på att jag gillar den. Så jag tog fram mitt egna garn igen och började sticka med det istället  Känns lite pluttigt efter det tjocka garnet men det är faktiskt mer kul, en tillfredställelse som köpt garn aldrig kan erbjuda…

6 kommentarer:

Mimmi Hek sa...

Vad ska det bli av det vackra blåsvarta? garnet? Skrev frågetecken efter färgen då jag vet vad foto kan roa sig med då det gäller färg.
Härligt med vänner där man bara kan ta vid där man slutade.

berit.. sa...

synes det er råtrivelig å treffe igjen gamle venner :) og joda.. man er vel litt usikker i begynnelsen.. hva skal man snakke om.. men man pleier da som regel å bli ganske så pratsom etter hvert :))

ha en koselig helg Mia :) klæm fra mæ

Birgitta sa...

Trevligt att träffa gamla vänner. Så fint du stickar nu.
Önskar dej en skön och trevlig helg.
Kram Birgitta

Uttan sa...

Ja tänk så är det med riktiga vänner åren går och många också men när man träffas så märker man inte det.

Visst är det tråkigt att sticka på nått som man verkligen inte blir riktigt nöjd med.

Trevlig Helg!

Kram!

Lisa sa...

När det är goda vänner står tiden stilla. Det är bara vi själva som förändras, på utsidan... Fick själv telefon från min bästis på gymnasiet. Vi hade inte pratat med varandra på 25 år, men allt var precis som förr! Det ger livskvalitet!
Fredagskram!

Birgitta sa...

Hej igen! Som du säkert förstår så tycker jag det känns menningslöst att bara väva små provbitar, vill liksom få ut något riktigt också även om det är "prov". Och prov tycker jag det är när man väver något första gången, när man bara sett bilden i huvudet och inte i verkligheten.
Ha det så gott.
Kram Birgitta