Oansett, 56 gram / 107,5 cm ( 191,5 m/ hg ), navajoply.
Till trots att den är tretrådig ser garnet ganska tunt ut. I vattnet blir det lite fett men det luktar inte våt ull heller, väljer att inte skölja det i Milo likaväl, kanske dumt men…
Och jo då, jag stickar av mitt garn, men tiden, den berömda tiden som det är så lite av, håller inte helt det tempo jag vill. Antingen är det något socialt eller så är det tröttheten som infinner sig i november som tar den, tiden alltså, för just nu tycker jag den bästa tiden är när jag kan stänga min tunga ögonlock…
onsdag 17 november 2010
Ljusbrun Brasil ull, vad det nu är..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mina ögonlock gillar också den slutna versionen nu. Morgonen är förfärlig. Har en körsträcka på 2,5 mil till jobb. Ibland känner jag en nästan oemotståndlig lust att stanna efter 1,5 mil, luta mig bakåt och sova en liten stund. Hittills har jag klarat mej.
Eg synes du er god på å utnytte tida maksimalt! Blir skikkeleg imponert over alt du rekk over:) Skulle gjerne fått tid til meir eg også, men tida forsvinn berre mellom fingrane mine. Kjenner eg treng å krype til køys i rimeleg tid eg også no når vintermørket gjer seg gjeldande.
Skicka en kommentar