Är jag den enda som har blivit biten av bacillen? Hur otroligt lätt är det inte att bli smittat av ett smurfvirus, inkubationstiden är inte mer än ett par timmar och det ser ut att vara helt omöjligt att slippa fri..
På julafton fick jag en Ipad, hm, jag tror inte det var riktigt det här som var tänkt som användningsområde när jag fick den men det första som jag fick vist var just smurfspelet, och där har den varit sedan dess.. Tänk att det går an att bli så helt uppslukad i ett spel. Nu är mamma minst lika tokig som sina söner, dom som alltid fått höra hur mycket dom spelar och som aldrig kan komma tids nog till middagen och annat, för ‘ska bara..’ Nu har pc-tiden på bloggen fått en medtävlare, tiden krymper ännu mer också hos mig…ska bara…
Det är ju sött och levandes här inne i The smurfs’ Village, jo då, dom har ett eget liv, jag ser ju hur dom rör sig, babyn sover, sniglarna ska klappas, och jag kan ‘köpa’ mer och mer inventarier till landsbyn. Dessutom ska här planteras och skördas, ju mer desstu bättre, då får jag ännu mer pengar att köpa ännu mer för. Dessutom så samlar jag poäng, som för mig vidare till nästa nivå, mera uppgifter, mera bonus, mer fint jag kan köpa. Och går jag inte in här med jämna mellanrum går det åt helskotta, då vissnar allt jag planterat, pengar bortkastade.. Så medans jag väntar kan jag spela, jo för med jämna mellanrum kommer det upp spel, barnslig enkla så också medelålders mammor klarar dom, mera poäng upptjänade. Fantastiskt vad? Och som om inte detta är tidskrävande nog så måste en stackars mamma i tillägg passa på blommorna till sonen också (och han mina!!) så dom inte vissnar. Det hela är så smart byggt upp att jag kan hälsa på i hans by också. Nu har jag väl äntligen förstått hur enkelt det är att trollbinda både små och stora barn vid dataspel, ge oss lite action (och här snackar jag om liiite action), lite tävlarinstinkt, belöna mig och ge mig dårlig samvete om jag glömmer spela.. locka mig mot nya mål, är det något mer som behövs?